Mina tankar om träning och hälsa

Inlägget innehåller reklam.

Jag la upp en före/efter bild på mig själv, på instagram för ett par veckor sedan. Visade i stories vilken skillnad bara 3 månaders träning kan göra på kroppen. Den största syns inte på utsidan, (inte på vågen iallfall) det är den man gör på insidan. Jag har aldrig tränat i hela mitt liv tidigare. Så anti. Men efter 30 kg plus på vågen, diskbråck och en blodpropp i hjärnan så omvärderade jag min inställning till ett hälsosammare liv. Det blev mitt ”wake up call”. Nu är jag verkligen ingen fitnessguru och jag är låångt ifrån ”vältränad”. Men ändå, jag tog steget och jag är en liten bit på vägen. Bara det får mig att må bra. Ska visa er bilderna i fråga längre ner i inlägget. Tog bort dem från instagram efter ett par timmar, även om jag fick massor av pepp så blev jag så där fjantig och nästan skämdes, fast jag är stolt på samma gång. Kabla ut en bild på sig själv i all prakt, är inte något jag gör lättvindigt.

Många, många som följer mig på instagram kommenterade bilderna i privata meddelandet och undrade hur jag gjort? Jo. Jag tvingade mig. Jag hatade att gå till gymmet precis som innan, men jag tvingade mig. Efter ca 2-3 veckor märkte jag att jag plötsligt inte tvingade mig själv längre. Jag ville gå dit för jag mådde så jävla gott av det. Panikångesten blev avsevärt bättre, självkänslan också. Man blir lite hög på känslan när man kliver ut därifrån efter att ha gjort något bra, för sig själv. Kommit hem ifrån, bort från stressen där och bara få fokusera på mig själv och mitt egna mående en timme, det är en ljuvlig känsla.

För att det skulle kännas roligare mutade jag mig själv med nya träningskläder. Nu har jag även skaffat en jättebra klocka, som mäter i stort sett allt jag gör i vardagen och på gymmet. Klockan är från Garmin, den heter Vivomove och finns på Klockmagasinet . De har förövrigt en hel uppsjö klockor, till bra priser. Att välja var inte helt enkelt, men de har bra service med kunnig personal. Man får ju fundera ut vilka funktioner som känns viktiga.

Vanliga ”träningsklockor” har ofta ett visst utseende tycker jag, det passar inte riktigt min vardagliga stil så jag la lite tid på att leta upp en som både var funktionell och snygg. Jag ville ha en som är hybrid, alltså både vanlig analog klocka och smartklocka i ett. Jag ville åt den analoga klockans utseende och de smarta funktionerna, och hittade den perfekta: Garmin Vivomove

Man pratar så mycket i dagens samhälle om vikten av fysiskt aktivitet och rörelse. Även jag, i detta inlägg. Det är viktigt för hälsan. Men det finns något som är MINST lika viktigt- vila, sömn och ÅTERHÄMTNING. Jag som varit sjuk av min stress, vet det mer än väl. Klockan hjälper mig att ha en hållbar nivå mellan aktivitet och vila. Sover man med klockan kan man se i Garmin appen hur sömnen varit, de olika stadierna och hur länge de varat. Sen sammanställs det mot det man gör under dagen så att man inte ska förbruka mer energi än man lagrat. Funktionen heter Body Battery. Den talar också om för mig när pulsen indikerar stress och att det är läge att varva ner. Eller tvärtom, om jag suttit still för länge 😉 När jag kollade på nya avsitten av Outlander och klockan bad mig att röra mig så blev vi ovänner för en sekund. Outlander är heligt, så lägg ner.

Det är peppande att se sina framsteg svart på vitt, i bildform men också i resultaten i klockan. Eftersom den mäter puls och även hur blodet syresätter sig genom funktionen ”pulse ox” så kan man se hur konditionen går framåt. I appen som är kopplad till klockan ”Garmin Connect” lägger jag in all träning, skriver kort om hur jag upplevde passet, tider osv och så synkar klockan och appen så man kan se resultaten, kaloriförbrukning, antal steg osv. Man kartlägger sig själv, kan man säga.

Det där med stegräkning boostar mig väldeliga. Kan stå och trampa på stället för att få ihop mina steg på kvällen, då dyker det upp ett fyrverkeri på klockans skärm som gratulerar mig för att jag kommit i mål. Man tackar, liksom. Att klockan är galet snygg gör ju heller ingen ledsen precis. Det där med vardagsmotion är något som jag undvikit så långt det där i större delen av mitt liv. Men det gör skillnad att försöka ta en promenad och inte bli stillasittande dagarna i ända. Kosten är något jag jobbar på att lägga om. Har egentligen inte uteslutit något annat än de där uppenbara skurkarna, som trettioelva mackor på kvällen med O’boy, fikabröd och godis (utom på lördagar). Det jag äter lägger jag in i appen My Fitness pal, som man kan synka med Garmin appen, så ser jag att jag håller mig på mattan med kalorier i förhållande till träning och rörelse under dagen. Försöker att inte överäta, mat behöver man ju men det måste ju inte vara tre stora portioner. Smal är inte målet ändå, så jag överdriver inte åt nåt håll. Jag vill bli stark och äta sundare.

Det är ganska ointressant och en dålig idé att jämföra sig själv med andra, bättre att hålla ordentlig koll på sina egna resultat och vara nöjd och glad för sina framsteg. Det peppar mig att veta att något som sköt pulsen i taket för 3 veckor sedan, plötsligt avklaras utan ”nära döden upplevelse”. Att plötsligt börja se att det växer fram och existerar lårmuskler under tightsen. Man vill se mer resultat, man vill fortsätta. Bara så där, till och med jag som ansåg gymmet vara det sista stället på jorden jag ville vara på. Nu längtar jag ibland efter att göra gympassen och det är mig en fröjd att få mata in information i klockan och se framstegen. Förutom alla träningsfunktioner i klockan, finns andra bra vardagsförenklingar. Typ att även om jag inte har telefonen intill mig så får jag notis i klockan om att jag fått sms, att det ringer osv. Perfekt på gymmet eller när jag går runt och påtar i trädgården och inte har mobilen på mig. Så länge bluetooth når så aviserar klockan. Läs mer om funktionerna HÄR

Min största stenklump, eller ursäkt att aldrig gå till gymmet, var att jag vet inte hur man gör. Jag kan inte några bra övningar osv. Men jag startade på roddmaskinen, crosstrainer och de där redskapen som är mer givna. Sneglade på andra hur de gjorde i maskinerna, ryckte med vänner som är duktiga i gymmet, hittade massor av bra övningar på Youtube och på instagram. Allt är inte för alla, men det finns något som passar alla. Jag gillar att blanda, styrka och kondition. Men mest gillar jag styrka. Det är ett lugnt tempo, det mår jag bra av. Sätter ihop ett antal övningar och kör ex 10-15 repetioner x 3. Gummiband är ju en fantastisk grej också, finns hur mycket som helst man kan göra med dem. Jobbigt som fasen, men ändå ett lugnt tempo. Googla övningar! Pilatesboll är också en favorit. Speciellt till magövningar. Det behöver inte vara värre än så. Ca 40 minuter av ens liv några dagar i veckan, gör skillnad. Även om du inte svettas som en kalv. Kan jag, så kan fan VEM som HELST. Det garanterar jag.

Vill verkligen understryka, att det där med att vara smal, det är inte det jag strävar efter. Det är att vara frisk och stark. Jag hatar egentlig en vikthets. Jag tycker om runda former. Men inte en trasig rygg, blodpropp och annat skit som osunt leverne bidragit med.

Världens bästa tacopaj

Söndagstacopaj. Världens bästa tacopaj. Man behöver inte äta tacos bara på fredagar. Man kan äta tacos alla dagar i veckan utan att skämmas. Jag har gymmat utan att dö två dagar i rad så jag unnade mig en flis. Hemligheten i den här ljuvliga skapelsen är pajdegen. Den görs på med mjölk o bakpulver o typ en tredjedel så mkt smör som vanlig pajdeg. Blir lite som sconesbröd. Ni ska få receptet. Screenshotta det vet jag. Man vet aldrig när man kan behöva världens bästa tacopajrecept liksom.

Deg:
4 dl mjöl
2 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
50 g margarin
1,5 dl mjölk

Fyllningen:

500 g köttfärs
1 msk olja
1 lök
1 påse tacokrydda
2 vitlöksklyftor
1 dl vatten
En skvätt salsa
2 dl crème fraiche (lätt eller vanlig)
4 msk majonnäs
2 dl riven ost😊
Pajskalet ska inte förgräddas. Det blir en kletig deg som man trycker ut i pajformen. Ha i den stekta tacofärsen och sen på med ett lager salsasås och sist det goda kletet man rört ihop av ost, creme fraise och majjo. Vill man kan man garnera med lite rödlök o peperoni. Sen in med pajen 15-20 minuter i ugnen 200 grader. Hittade det här receptet i Aftonbladet för typ 15 år sedan och har gjort pajen 76686 gånger. Ungefär.

Platsbyggd hylla

Den här vackra pjäsen har jag byggt med limfogskiva. Det får ni googla på det om ni inte vet vad det är;) jag har byggt varje ”modul” eller hyllsektion kan man väl säga, var för sig och sedan skruvat ihop alla 6 sektioner med varandra. Ovanpå har jag lagt 2 hellånga plan som ”bänkskiva”. Fördelen med limfogskivorna är de finns i 30, 40 och 50cm bredd. De är 240 cm långa. Man slipper alltså stå och klyva dem på längden om någon av bredderna ovan passar.

här ser man tydligare att det faktiskt är separata delar. Med en korta skruv fäste jag ihop dem så att de sitter riktigt tight och sen målade jag. Nu syns det knappt att det är separata delar. På bilden hade jag inte kapat ”bänkskivan” ännu som synes. När hyllan skulle på plats skruvade jag på ben som jag gjorde ungefär 7 cm höga och köpte en riktigt fin golvlist som jag spikade fast i nederkant över hyllans ben.

Jag är sjukligt nöjd med den förstås. Inte bara för att den är nice utan därför att jag har byggt den helt själv. Noll inblandning från Gubbtrasan. Den går från vägg till vägg i vardagsrummet, typ 4 meter lång alltså. Den andra hyllan dög väl den också men någon av mina avkommor (som ännu inte gett sig själv till känna som den ansvarige för illdådet) hade klättrat/hängt på den så plugg o hela skiten rasade loss från väggen. Den hängde som en slapp task på trekvarten med stora gipskakor på baksidan. Den här hyllan lär de inte riva i första tagen. Det vet jag ju eftersom jag byggt den själv med viss varning för skryt å så.

Men hörrni.. tjejer (och killar), man kan om man vill. Vill ni bygga, inreda, segla eller va tusan som helst, testa. Om man inte har uppenbara fysiska hinder eller funktionsnedsättningar som gör vissa moment otroligt svårt eller rent av omöjligt. Jag brukar säga till mina elever som säger ”jag kan inte”, att så kan det ju vara, men vill du lära dig? Säg inte bara ”jag kan inte” och acceptera att det är så. Då heter det: jag vill inte lära mig. Eller i mångas fall- jag vågar inte försöka lära eftersom jag tror att jag kommer misslyckas och väljer att säga ”jag kan inte”. Alla kan lära sig.

Jag kan inte spela fotboll. På riktigt alltså. Och jag vill fan inte lära mig heller, så det accepterar jag. Jag har aldrig försökt ens. Jag hatar bollar och all sport på denna jord. Det är jävulens påfund. Jag är ungefär lika intresserad av att se på fickpingis som jag är när det är vm, sm och allt vad det heter på tv. Men hade jag velat lära mig spela fotboll hade jag ju testat det. Igen och igen och igen och plötsligt är man duktig. Så är det ju med allt. Det kommer inte i modersmjölken utan i intresset för att utvecklas. Just do it! Mvh / Hög på självnöjdhet just nu 😉😂

Glömskan

Det är alltid kul att se före och efterbilder. Vilken jäkla skillnad på köket sen vi köpte huset. Bilderna nedan är fotat i precis samma vinkel. Förövrigt blir undertecknad 35 år i veckan. Fick en fin present i form av ”manipulationsmaterial” av gubbtrasan. Han hade nämligen glömt sin egen frus födelsedag. Det här kan jag använda i evigheter som ammunition och styra hushållet med ohederliga metoder genom känslomässig utpressning. En sån tabbe kan man liksom mjölka hans samvete med ett bra tag 🤣 8åringen påminde honom vid 17.30 genom att fråga om han glömt att mamma fyller år. Då ljög han och sa att han inte alls glömt. Sen sprang han som en skållad råtta ut i garaget för att hämta presenten. Jag glömde hans födelsedag en morgon för typ 3 år sedan. Kom på det när jag körde till jobbet och satte nästan snusen i halsen av den plötsliga insikten. Men det är ju preskriberat nu. Nu är det gubbtrasan som får krypa till korset.

Kräftkalas

Kalas och kalas. Det vore synd att påstå att vi är några partydjur längre. Varandras sällskap räcker oftast;) men goda havskräftor det hade vi på vårt kalas för två. Treåriga bröllopsdagen till ära.

Tre år som man och fru. Skulle inte byta min gubbjävel mot något i hela världen. Kanske 10 miljoner i ovikta sedlar… Nej. Inte ens det. Jag vore halv utan honom. Inget och ingen kan mäta sig med min man. Inte i mina ögon iallfall 😉