Tips på helgmat

Det här är något som skulle kunna kallas för Kils nationalrätt. Ingen som bor i kil, har missat ”Jolly-mackan”. Den serverades från början på vår lokala pub ”Jolly Butcher” och det här är min egen tolkning på receptet. Antar att receptet ändrar sig lite från hus till hus 😉

Jolly-mackan serveras med sötsursås, det får man inte hoppa över, det är den som sätter stinget på denna gudagåva. Här har ni mitt recept:

Jolly-macka

En limpa exempelvis grekiskt lantbröd eller nån annan vit, god färskbakad limpa i butiken.

1 putsad fläskfilé (Går att byta mot kycklingfilé om man gillar det bättre)

1 pkt bacon

5 dl cremefraise

1 pkt riven ost (150 g eller typ 1-2 dl) mozzarella eller vanlig

En halvpurjolök och en halv hackad rödlök

Salladskrydda, salt, peppar

En klick med nån god senap

Gör så här: skär fläskfilén i små bitar och stek, salta o peppra köttet lite i stekpannan. Skär bacon i små bitar, stek. Samma sak med löken, stek den.

Blanda det du stekt med resten av ingredienserna i en skål. Krydda i röran efter behag.

TIPS: go crazy och skär limpan åt fel håll, på längden. Då får du stora fina mackor. Mitt recept räcker till 4 STORA MACKOR skärda på ”fel håll”. Allt klet ska på. Det ska vara rejält, ingen minns en fegis.

In i ugnen ca 20-25 minuter tills det fått lite färg och smällt ihop. Typ 175-200 grader..

Ringla SÖTSURSÅS över mackorna sen är det bara att skyffla in i foderluckan.

Sertralin och ångest

Många skrev och delade med sig av sina erfarenheter om ångest när jag gjorde mitt inlägg på instagram för några veckor sedan.

Tänker att jag vill dela med mig om hur det gick för min del, med medicin och mående här i bloggen. Min kurator har gett mig diagnosen utmattningssyndrom och tycker att jag borde sjukskrivas. Jag är inte riktig redo att hålla med henne och kämpar på. Hoppet är det sista som lämnar och man tänker ju hela tiden att det kommer bli bättre snart.

Ångesten, den kroniska tröttheten och olusten till allt. Den försvinner snart. Det vänder nu när det blir vår. Då kommer livet tillbaka.

Jag vet att jag behöver jobba med mycket som händer i mitt huvud. Alla skuldkänslor, rastlösheten och den där föreställningen om att min existens går ut på att vara duktigast och göra alla stolta och nöjda. Det är svårt att gränsätta sina egna barn om man har inkört i huvudet att man inte duger som mamma. Får ångest av mail och krav. Gömmer post jag inte vill öppna i bagageluckan på bilen. Vill inte ha fler måsten. Får hjärtklappning av mail och telefonsamtal.

I bland fantiserar jag om att bryta ett ben så jag får ligga på sjukhus ett par dagar och vara i fred och sen få spendera några veckor på soffan utan att ångesten rider mig för att jag inte tillfredsställer andra.

Jag är besviken på så mycket men tar ändå på mig allt. Misslyckanden i skola, alla jävla möten, mail och samtal som inte leder någonstans. BUP som är omöjliga att nå. Skolan är verkligen inte anpassad för barn som kämpar med NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar). VERKLIGEN INTE.. Man står i ett konstant försvar. Alltid redo för nästa katastrof och försöker kompensera och göra allt bra. Det är helt utmattande.

En till spik i kistan var när jag fick en soc-anmälan på mig för några månader sen. Från ett anonymt fittansikte. Jag.. Man anmäler mig till soc. Mig. Här som vi byggde en pool för 150.000 kr till barnen i somras. Barnen som har varsin fyrhjuling och cross. Märkeskläder och spraknya cyklar. Mig. Som bakar tekakor och bullar. Utbildad pedagog som arbetar med ungdomar med svåra problem. Man anmäler mig till socialtjänsten för att min 8åriga pojke inte hade ljus på cykeln (fast det har han) och får cykla SJÄLV till sina vänner som bor 10 minuter härifrån. Gud förbjude att barnen får röra sig. Man påstår att min älsta pojke (som är mullig av allt hembakat och gott) inte får någon mat hemma hos mig. Att han är hungrig och tigger mat hos kompisar. Vilken unge tigger inte mat hos andra om det är något gott som bjuds? Jag sa till socialtjänsten att jag kan skicka mina kontoutdrag. Mitt betalkort dras på Coop och Ica för ungefär 10-12 000 kr i månaden. Ingen i det här huset går ofrivilligt hungrig. Men något äckligt gristryne i den här hålan jag bor, tyckte ändå att jag behövde läxas upp lite och få en smäll på fingrarna som mamma. Ett fegt och avundsjukt svin som ringer anonymt till socialtjänsten. Tråkigt nog, för idioten som ringde så behövde jag inte ens komma på möte. Det avskrevs direkt efter att vi talats vid på telefonen. Tråkigt nog för mig har det gjort mig paranoid. Jag vet ju inte vem som ringde. Jag måste bevisa att de har fel. Vem det nu är. Jag överkompenserar. Jag får panik när ungen är ute utan mössa. Om han hänger med en kompis direkt från skolan och inte varit här och ätit först. Jag skjutsar ÖVERALLT och NÄRSOMHELST. Bara be mig. Jag säger aldrig nej. Vill inte vara en dålig mamma. Alla måste veta att jag gör allt rätt. Fuck you.

Jävlar vad långt det här blev. Jag har hursomhelst fått sertralin utskrivet och ätit det ca en månad. Klarar numera att köra bil till jobbet utan panikattacker. Har inte vågat ut på motorväg än. Jag har slutat tvågsstäda. Jag skiter faktiskt i om det är lite stökigt. Jag ältar inte på samma sätt. Oroar mig för mycket men inte lika djupt.

Nackdelarna med medicinen är att jag drömmer så jäkla konstigt. Jag sover skitdåligt. Riktigt uruselt. Sen har jag fått nån ovanlig biverkning som gör att jag kissar som en travhäst. Eller jag kissar ofta iallfall. En gång i timmen typ. Det är nog delvis därför jag sover så dåligt. Jag är dödstrött hela tiden, på kvällarna ligger jag på soffan vid 20.00 och intalar mig själv att jag bara ska blunda lite på ena ögat. Kanske båda. Bara en liten stund. Sen sover jag. Går upp och lägger mig. Sover som en kratta och vaknar för en ny dag i hamsterhjulet. Men det vänder snart. Eller hur?

Baka baka liten kaka

Fick oväntad feeling förut och bestämde mig för att fixa lite fika till frysen. Bakade både drömrulltårta och hallongrottor. De blev riktigt fina. Receptet på hallongrottor har jag fått av min morsa. Hon har gödit upp mig på dessa sen barnsben och hemligheten är att ha marsan/vaniljsåspulver i dem och mer margarin än smör. Lägger upp receptet här om någon känner sig manad att fixa lite kakor att stoppa in i foderluckan.

400 g margarin

100 g smör

3 tsk bakpulver

Drygt 2 dl vaniljsåspulver (typ 1,7ish dl)

3 dl strösocker

9 dl vetemjöl

Hallonsylt/ eller hallonmarmelad

Blanda det torra först, skär smöret/margarinet i tärningar och häll i. Knåda ihop till en deg.

Rulla bollar och använd tummen eller någon litet och runt, typ medicinmått för att trycka ut en rund håla i degbollen.

Lägg dem i ex muffinsformar. Man måste trycka försiktigt för blir det sprickor i degbollen blir de fula.

Klicka i lite hallonsylt och grädda dem ca 10 minuter i 210 grader i vanlig ugn. Jag har varmluft och körde på 180 grader istället. Man måste vakta som en jävla hök på slutet för de ska INTE få färg, då blir de torra och stygga. Vita och fina ska de vara.

The dammsucker

Helgen inleddes med en städning. Sotaren skulle inspektera här i fredags, något som skulle komma att försätta både mig och gubbkärleken i arbete.

Det började med att maken skulle städa ur braskaminen men slutade med att jag fick städa hela vardagsrummet och skura större delar av huset. Hörde hur han dammsög och donade på nedervåningen. Kort därefter klev jag in i vardagsrummet, där dimmorna låg tätare än i Lützen. Får syn på maken som i sin enfald ligger med trynet i braskaminen och dammsugaren i högsta hugg. Att möblemanget bakom honom började likna inredningen i ett krematorium tog han ingen notis om.

Jag har inte haft något filter i dammsugarhelvetet de senaste åren, men nu blev det ganska tydligt vad ett filter egentligen fyller för funktion.. Allt maken sög upp ur braskaminen flög liksom ut ur dammsugarens bakdel. Rakt på bokhyllan, golvet och ryamattan. Jag hann inte inte mer än harkla mig innan brandvarnaren drog i gång. Hoppsan.

Det blev en lite mer grundlig fredagsstädning än den sedvanliga med andra ord. Fick till och med putsa av nakenmaran som blivit brungrå och lämnade sotiga tassavtryck efter sig.

The story behind the scene

Har längtat så efter en ny lampa. Den här väntade på mig på posten i måndags. Hade smitit tidigare från jobbet pga läkarbesök. När jag kom ut från vårdcentralen insåg jag att jag hade en halvtimme till godo innan jag skulle hämta på dagis. Jag var bajsnödig som en brunbjörn men det kändes inte lika viktigt som att hämta ut lampan. Tryckte plattan i mattan på bilen och styrde mot Ica.

Stressade in i affären och kände mig inte bara bajsnödig utan också lika skyldig som en bankrånare med en miljon stulna kronor i fickan. Det ger inga pluspoäng på åretsmammakontot när man smiter till affären istället för att hämta sitt barn på dagis. Man får inga pluspoäng om man råkar bli upptäckt av en dagisfröken som står och smyger bakom bananerna heller precis, men ibland måste man få leva life on the wild side så att säga.

Fick äntligen kartongen med lampan i mina armar. Den var i ungefär samma storlek som min bil. Det blev tydligt när jag fick pressa in den i min lilla bärplockar-Opel med sån kraft att skitkorvarna nästan sköts ur min röv.

Väl hemma sliter jag upp kartongen som ett vilddjur. 10 minuter kvar till hämtning. Yrar runt i vardagsrummet och överlägger med mig själv om jag ska välja att gå på toaletten eller hänga upp lampan. Väljer alternativ två med motiveringen att då kanske jag hinner röja undan kartong och alla andra bevis innan gubbfan kommer hem. Han är inte så uppmärksam på inredningsdetaljer. En ny lampa skulle jag antagligen komma undan med, trots att jag i ett svagt ögonblick, lurade både honom och mig själv att jag skulle börja spara stålar för någon vecka sedan.

Ivrigare än en unge på julafton hänger jag upp den men lyckas inte fullborda mitt verk. Planen gick i stöpet när jag insåg att installationen av el i lampan krävde en hjärna som behärskar logiskt tänkande och förmågan att tyda en bruksanvisning. 3 minuter kvar till hämtning på dagis, besöker toaletten och åker mot dagis.

Tänk så mycket man hinner på en halvtimme. Nu hänger den där och dinglar i all sin prakt. Installerad av min make som inte ens pikade mig för min shopping eller brist på karaktär. Jag fick gå ut i skjulet och hämta två vedpåsar som betalning för hans tjänster, billigt ju?!