Ändlöst

Stora dottern spenderade kvällen och natten med en hink igen. Bakslag. En vecka med magsjuka i huset. Även om jag klarat mig (än så länge) är jag heeelt dränerad på allt vad energi heter. Fick hem mina fina korgstolar från ‘Lilla lagret’ i går men jag har knappt orkat packa upp dem. Världens bästa Marie körde hit dem åt mig mitt i allt elände. Det kallar jag kundservice. Och omtänksamhet! Ny vecka nya tag. Hoppas jag.

House of shit

Alltså.. Jag tycker så jävla synd om mig själv. All medömkan för sjuka barn har övergått till överlevnadsinstinkt och självbevarelsedrift.

Hela mitt hem är ett pestsmittat fängelse och överallt finns potentiella smitthärder. Stora sonen kräks än. 4 dagar nu. Och dottern har också hoppat på the train of spya. Jag har gjort slut på närmare 2 flaskor klorin och tvättat allt man kan stoppa in i tvättmaskinen, om och om igen. Önskar jag kunde köra katter och allt i maskinen men det går ju inte.

Maken och lillsonen lever i exil på flykt och har gjort så de senaste dagarna. Hur fittigt det än är att hålla i eländet själv så är det bättre än att få en sjuk 3 åring på halsen också. Honom kan man liksom inte hålla på en armlängds avstånd eller isolera på samma sätt. Det skulle fan ta kol på mig. Men ja, det är fett synd om de sjuka barnen också. Jag medger det.

En positiv sak med det hela, och det finns verkligen bara en. Jag har gått ner 3.5 kilo sen i måndags. Att torka andras spyor är en riktigt effektiv bantningsmetod. Även om man varit kabel att känna hunger, känns inte mat aktuellt, eventuellt står man näst på tur att spy.

Längtar efter att kunna bränna av en fis. Utan att det ska behövas kännas lika spännande som en gastkramande thriller, om man behöver byta trosor eller inte. Det är inte så svårt att hålla sig för skratt om man inser försent, att fisen hade medskick.

Måtte detta ta slut snart.

Tråkdöden

Magsjuka i huset igen. Har torkat spyor och tvättat så jag skulle inte bli förvånad om tvättmaskinen flyger i luften snart.

Hela huset känns som en smitthärd och gubbmaken har fått hålla sig hemifrån med den yngsta och kommit hem vid läggdags. Min åttaåring är den drabbade just nu och vi försöker på alla sätt att minimera smittorisken..

Mormor och Julian

Bilder från helgen när all my troubles kändes lite längre bort än i skrivande stund.

Vårkänslor

Har så många projekt i luften varje sommar. Så fort snön lämnat marken spinner huvudet igång. Min kurator tycker jag ska jobba på att hitta min inre broms och lära mig använda den utan att få dåligt samvete. Den har varit icke existerande ganska länge. Jag blir näst intill manisk när jag drar igång något.

I år har kroppen sagt stopp till ganska mycket, fysiskt med diskbråck men framförallt psykiskt. Jag jobbar på att lära mig chilla lite, att säga stopp till mig själv och nej till mina barn ibland, men inte få dåligt samvete för det 😉

Åkte till Blomsterlandet med farmor i förmiddags. Köpte lite klöver och fina doftpelargoner. Ett klotkörsbärsträd åkte det med också. Jag har redan tre men ett fjärde har väl ingen dött av. Det får ni se bild på någon annan dag 😉