Stress

Vaknade 4 i morse. Helt omöjligt att somna om. Tankar som snurrar. Är i ett läge nu, när jag nästan tycker oron och stressen är värre än innan jag började springa hos kurator och läkare. Jag är ju så medveten nu, att det jag gör inte funkar längre. Jag kan inte bara ånga på. Det känns som det blivit en ”dubbelstress” när man gör något på ett visst sätt, även fast man vet att det är dåligt.

Att bli andfådd och svettig för att man tar ur tvätten ur tvättmaskinen eller att sitta på toan o skita samtidigt som man städar och dammtorkar saker inom räckhåll från toan är tydligen inte så sunt i längden.

Den där klumpen i magen som säger att allt jag gör är under tidspress, den behöver försvinna. Analyserar mig själv, när jag går hemma och gör saker. Märker ju själv att beteendet ganska knasigt.

Igår var jag ensam hemma, vi hade ett BUP besök så jag skulle åka kl 14 och är sjukskriven från jobbet.

Gick upp kl 07.00 även fast min man var vaken och skulle köra till dagis. Han kunde lätt att ha sett till att de stora barnen var vakna och på gång till skola. Måste ändå ha koll och har inte ro att ligga kvar i sängen en stund.

Börjar redan klockan 7 att göra upp ett tidschema i huvudet för hur jag ska disponera tiden. Räknar ut hur lång tid det tar att sminka sig, åka till Ica, blomaffärn, ta diskmaskinen, tvättmaskinen, dammsuga, ta ut sopor, fota lite osv.

Sen gör jag allt det jag tänkt, men inte i lugn o ro, fast jag vet att jag har all tid i världen. Står och torkar diskbänken, hör att en katt spyr, torkar en halv kattspya samtidigt som jag kommer på att jag inte har målat på mascaran. Målar på mascaran men har fortfarande kattspypappret i högsta hugg. Ser att handfatet är skitigt i vanlig ordning, gör rent det i farten och går sen och fortsätter torka spya. Tillbaka till diskbänken. Svetten lackar. Så fortsätter det. Tre saker samtidigt helst, och medans jag gör det ena tänker jag på hur och vad jag ska bocka av på listan sen, hur jag kan vara så effektiv som möjligt och göra saker samtidigt eller i farten medans jag går från punkt A till B. Ser alltid nåt sunkigt som åker med i farten. Det har faktiskt sertralinen hjälpt lite mot. Stör mig inte lika galet mycket på kuddar som ligger fel eller snusk i diskhon. Dammsuger inte morgon, middag, kväll längre osv. Klarar av att gå förbi och låta det vara. Ett tag iallfall.

Jag antar att det händer något i kroppen när man varit under stress en längre tid. Att den är så van att allt måste ske på stört, i ilfart för att bli färdigt. Så även om man har gott om tid så kör den där känslan igång iallafall för minsta moment. Det är inte alltid en välsignelse att vara en kreativ person samtidigt som man har 3 barn. Man vill göra tusen saker men vet att det behöver ske under viss tidspress. Gör man inte det man tänkt, blir det en stress att ha dem i huvudet i stället. Man blir ju ganska ineffektiv när man är i stressläge också. Man är inte närvarande i det man gör så man glömmer. Varför gick jag in i det här rummet? Varför står jag och häller kattmat i en blomkruka? Varför häller jag det okokta riset i korvstroganoffen? Vad var det jag skulle ta ur kylen egentligen? Tröttheten som aldrig går över gör ju inte heller att tankeverksamheten är på topp precis.

Vill inte vara en last för maken, eller stjäla barnens tid men ändå vill man ha det man tänkt gjort. Så gör man det i stress. Livrädd för att vara en last för någon annan, jag vill vara den som underlättar för alla. Att sen jobba heltid som lärare för ungdomar med psykosociala problem, samtidigt ha en ”heltidstjänst” som orolig mamma till en 12 åring med autism, och springa på möten med skola, bup, fan och hans moster och hålla upp den kampen. Att konstant få problemen i skolan dumpade i mitt knä via mail/samtal från lärare, det kostade för mycket på tankekraften tillslut antar jag. Jag kan inte vara överallt och lösa allt. Det är bara så.

Blev ganska motvilligt ordinerad minst 50% sjukskrivning och vila. Det var ord och inga visor. Men det är inte så lätt när man inte vet hur man vilar. Jag tvingade mig själv att ligga på soffan och se en film igår, men det vore ju synd att säga att man är där i tankarna och avslappnad. Slåss med tanken att jag är dålig som inte gör någon nytta och känner mig missnöjd över att inte ta tillvara på egentid med att göra något ”vettigt” som en riktig storstädning eller något annat stordåd.

Förnuftsmässigt vet jag ju att det vettigaste jag kan göra är att bara vara. Men då mal det sönder i huvudet istället. Gör man saker, så behöver man iallfall inte tänka på det som är tungt. Men det blir väl rätsida på detta också. Hoppas jag.

4 reaktioner till “Stress

  1. Alltså, jag känner igen mig till punkt och pricka. Har varit i samma situation med en autistisk son, en chef som beteer sig som ett svin, föräldrar med dåligt samvete (alltså mina föräldrar) för hur dom har betett sig mot mig, en lillebror som tog livet av sig som jag inte har sörjt mm. Samtal från skolan mm till slut sa kroppen ifrån och jag var hemma i 2 år. Det där dåliga samvetet som kröp in i en, varför passar du inte på att tvätta fönstren, storstäda huset, måla huset.. Fortfarande efter många år kan jag inte riktigt hantera stressen. Just nu jobbar jag halvtid och ska egentligen njuta av dom lediga dagarna men det där samvetet säger på en gång att ja nu tackade du nej till jobb, pass på att städa, tvätta, röja hemma nu då!!

    Gilla

  2. Alltså, jag känner igen mig till punkt och pricka. Har varit i samma situation med en autistisk son, en chef som beteer sig som ett svin, föräldrar med dåligt samvete (alltså mina föräldrar) för hur dom har betett sig mot mig, en lillebror som tog livet av sig som jag inte har sörjt mm. Samtal från skolan mm till slut sa kroppen ifrån och jag var hemma i 2 år. Det där dåliga samvetet som kröp in i en, varför passar du inte på att tvätta fönstren, storstäda huset, måla huset.. Fortfarande efter många år kan jag inte riktigt hantera stressen. Just nu jobbar jag halvtid och ska egentligen njuta av dom lediga dagarna men det där samvetet säger på en gång att ja nu tackade du nej till jobb, pass på att städa, tvätta, röja hemma nu då!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s