Lasange..

..och nya fina kökshanddukar i linne från Ernst Form (Inlägget innehåller reklam 😉 img_20180415_184703_4643262724679588571563.jpg

Hemligheten till en riktigt god lasange är förstås en smarrig långkokad köttfärssås men bechamelsåsen är icke att förglömma. Jag smälter typ 75 g smör och rör ner 1 dl mjöl i, sen runt 5 dl mjölk och en 2.5a med grädde. Det är smöret och grädden som gör den så god. Vitpeppar o rejält med salt. Mums!!

Kattjakten

Idag var det osedvanligt trevligt väder. Julian vägrade gå in när vi kom hem från dagis.

Jag var kissnödig som ett rådjursarsle, men tänkte att jag kunde nog hålla mig en stund. Vad gör man inte för husefriden. Harriett hörde att vi var utanför så hon skrek missbelåtet och attackerade envetet ytterdörren i försök att komma ut. Jag öppnade lite, stoppade in armen och tog ut kattjäveln och hennes sele.

Hade kameran med mig. Med samma gracila rörelser som en dräktig sugga gled jag ner i gruset och intog fotoposition.

-hallå Harriett, titta hit! Mammas lilla snuttigluttipruttsnutt. Kissikissikiss!

I nästa sekund glider grannens ohängda rabattbajsarkatt upp bakom husknuten. Den nakna ondskan förnekar sig sällan när det kommer till krigföring. Hennes tolerans för ”inkräktare” kan jämställas med Hitlers. Det finns nog få saker, som skulle få maran att sova så gott på natten, som vetskapen att hon utrotat hela kattsläktet. Utom sig själv då förstås. Och feta Jonas. Hade Harriett varit utekatt hade gatans katter tveklös blivit fläckvis lika flintskalliga som hon själv. De hade kommit hem till sina ägare, tandlösa och med blåtiror efter minsta överträdelse på ers höghets territorium.

”Jag ska mala dig till köttfärs med mina fucking klor inkräktarkatt”

Den här gången var inget undantag. Rabattbajsaren dyker alltså upp som en plågsam överraskning bakom knuten. Givetvis gör Hariett ett mordiskt utfall o rusar efter Rabattbajsaren. Jag flyger upp ur ”dräktiga suggpositionen” och kastar mig i gruset, lyckas pricka det fladdrande kopplet med mitt knä och fick stopp på den eventuella slakten. Rabattbajsaren försvann snabbare än han kom och något säger mig, att mötet med den hårlösa faran, får honom att tänka två gånger innan han hälsar på igen.

7 åriga sonen kom cyklandes i samma veva och tjatade omedelbart sönder om mat eftersom han hoppat mellanmål på fritids. Fick lyfta in en motsträvig och grinande lillebror för att fixa något att äta. Samtidigt kommer 12 åringen in i köket och tar vid tjatfacklan. Jag behövde tydligen omedelbart besluta vilka majblommor jag ville köpa och tala om hur de skulle sorteras i pärmen. NU ALLTSÅ! HALLÅ MAMMA! Men vad gör man inte för husefriden.

Som en objuden gäst man inte vill öppna dörren för, kom glassbilen på gatan. Den vidriga truddelutten som ger varenda småbarnsförälder hjärtflimmer tjöt i luften. Det här hushållet är inget undantag så följaktligen utspelar sig en av de vanligaste scenarion i svenska hem:

”MAMMMMMMMMAAAAAA!!!!!!! GLASSBILEN! GLASSBILEN!!!!!! JAAAAA! GLASSBILEN!!!!! (Jag hörde den vidriga truddilutten och uppfattade det du sa första gången) VI MÅÅÅSTE köpa glass!! MAAAAAMMMMMMMMAAAAAA! JOOOOOOOOOOOOOOO NUUUUU KOOOOOOM MAAAAAAAMMMA!”

Sen rusar de ut i strumporna innan jag hunnit säga nej en fjärde gång. De står där och ser ut som fattiga hundvalpar, jag ser dem från fönstret. Fan också.. De tigger glass av chauffören. Han sneglar mot vårt hus och vid det här laget står jag som en smygande fis i dörrspringan. Han såg mig. Helvete. Snålmorsan som står och smyger för att se om ungarna får gratis glass. Det är bara att gå ut. Hostar upp 200 riksdaler för ett glasspaket jag kunde köpt för 79 spänn på Coop. Ser glad ut men är bara trött på tjat, pissnödig as hell och vad gör man inte för husefriden? Tvingar ungarna att äta maten jag hetsade in för att laga från första början. Annars blir det ingen glass! Å hör sen.

Den minsta ligisten fick ett frispel givetvis. ”Löppna löppna löppna”, sprang han runt och ylade grinande tillslut, eftersom hans morsa är trög som kola i skallen och inte fattar jota. Han fick ett guldmynt av glassbilsjäveln (som man kunde byta mot en gratis glass nästa gång). Problemet var att han trodde det var en chokladguldpeng, jag fattade ju det tillslut. Han menade att jag skulle öppna den. Mina förklaringar hjälpte föga och det slutade med att jag fick ta en sax och klippa i den där förbajade guldsprayade plastpengen för att överbevisa den lille tyrannen.

Sen fick de glass och jag fick gå och kissa. End of story.

Stress

Vaknade 4 i morse. Helt omöjligt att somna om. Tankar som snurrar. Är i ett läge nu, när jag nästan tycker oron och stressen är värre än innan jag började springa hos kurator och läkare. Jag är ju så medveten nu, att det jag gör inte funkar längre. Jag kan inte bara ånga på. Det känns som det blivit en ”dubbelstress” när man gör något på ett visst sätt, även fast man vet att det är dåligt.

Att bli andfådd och svettig för att man tar ur tvätten ur tvättmaskinen eller att sitta på toan o skita samtidigt som man städar och dammtorkar saker inom räckhåll från toan är tydligen inte så sunt i längden.

Den där klumpen i magen som säger att allt jag gör är under tidspress, den behöver försvinna. Analyserar mig själv, när jag går hemma och gör saker. Märker ju själv att beteendet ganska knasigt.

Igår var jag ensam hemma, vi hade ett BUP besök så jag skulle åka kl 14 och är sjukskriven från jobbet.

Gick upp kl 07.00 även fast min man var vaken och skulle köra till dagis. Han kunde lätt att ha sett till att de stora barnen var vakna och på gång till skola. Måste ändå ha koll och har inte ro att ligga kvar i sängen en stund.

Börjar redan klockan 7 att göra upp ett tidschema i huvudet för hur jag ska disponera tiden. Räknar ut hur lång tid det tar att sminka sig, åka till Ica, blomaffärn, ta diskmaskinen, tvättmaskinen, dammsuga, ta ut sopor, fota lite osv.

Sen gör jag allt det jag tänkt, men inte i lugn o ro, fast jag vet att jag har all tid i världen. Står och torkar diskbänken, hör att en katt spyr, torkar en halv kattspya samtidigt som jag kommer på att jag inte har målat på mascaran. Målar på mascaran men har fortfarande kattspypappret i högsta hugg. Ser att handfatet är skitigt i vanlig ordning, gör rent det i farten och går sen och fortsätter torka spya. Tillbaka till diskbänken. Svetten lackar. Så fortsätter det. Tre saker samtidigt helst, och medans jag gör det ena tänker jag på hur och vad jag ska bocka av på listan sen, hur jag kan vara så effektiv som möjligt och göra saker samtidigt eller i farten medans jag går från punkt A till B. Ser alltid nåt sunkigt som åker med i farten. Det har faktiskt sertralinen hjälpt lite mot. Stör mig inte lika galet mycket på kuddar som ligger fel eller snusk i diskhon. Dammsuger inte morgon, middag, kväll längre osv. Klarar av att gå förbi och låta det vara. Ett tag iallfall.

Jag antar att det händer något i kroppen när man varit under stress en längre tid. Att den är så van att allt måste ske på stört, i ilfart för att bli färdigt. Så även om man har gott om tid så kör den där känslan igång iallafall för minsta moment. Det är inte alltid en välsignelse att vara en kreativ person samtidigt som man har 3 barn. Man vill göra tusen saker men vet att det behöver ske under viss tidspress. Gör man inte det man tänkt, blir det en stress att ha dem i huvudet i stället. Man blir ju ganska ineffektiv när man är i stressläge också. Man är inte närvarande i det man gör så man glömmer. Varför gick jag in i det här rummet? Varför står jag och häller kattmat i en blomkruka? Varför häller jag det okokta riset i korvstroganoffen? Vad var det jag skulle ta ur kylen egentligen? Tröttheten som aldrig går över gör ju inte heller att tankeverksamheten är på topp precis.

Vill inte vara en last för maken, eller stjäla barnens tid men ändå vill man ha det man tänkt gjort. Så gör man det i stress. Livrädd för att vara en last för någon annan, jag vill vara den som underlättar för alla. Att sen jobba heltid som lärare för ungdomar med psykosociala problem, samtidigt ha en ”heltidstjänst” som orolig mamma till en 12 åring med autism, och springa på möten med skola, bup, fan och hans moster och hålla upp den kampen. Att konstant få problemen i skolan dumpade i mitt knä via mail/samtal från lärare, det kostade för mycket på tankekraften tillslut antar jag. Jag kan inte vara överallt och lösa allt. Det är bara så.

Blev ganska motvilligt ordinerad minst 50% sjukskrivning och vila. Det var ord och inga visor. Men det är inte så lätt när man inte vet hur man vilar. Jag tvingade mig själv att ligga på soffan och se en film igår, men det vore ju synd att säga att man är där i tankarna och avslappnad. Slåss med tanken att jag är dålig som inte gör någon nytta och känner mig missnöjd över att inte ta tillvara på egentid med att göra något ”vettigt” som en riktig storstädning eller något annat stordåd.

Förnuftsmässigt vet jag ju att det vettigaste jag kan göra är att bara vara. Men då mal det sönder i huvudet istället. Gör man saker, så behöver man iallfall inte tänka på det som är tungt. Men det blir väl rätsida på detta också. Hoppas jag.

Drömmar

I natt drömde jag att jag stod på knä mitt i ett köpcentrum. Jag kunde inte ta mig upp, benen var som slappa disktrasor. Jag var helt förlamad. Folk rusade förbi åt alla håll men ingen såg mig. Jag hade panik men kunde inte skrika. Plötsligt kom en dam fram och lyfte upp mig. Det var inte vilken dam som helst utan Lill-Babs. Hon bar ut mig på parkeringen. Mörkret hängde över oss som en tung, svart gegga och Lill-babs berättade att världen skulle gå under. Någonstans där i domedagsångesten vaknade jag och insåg att världen fanns kvar. Sover sämre än sämst och är nästan tröttare när jag vaknar än vad jag var när jag gick och la mig.

Goa Leia hjälpte mig och ställde upp som modell när jag skulle fota en klocka till instagram
Djungel-tarzan och Carro hängde med till Plantagen en sväng

På tur till Lilla lagret interiör

Caroline frågade om jag var sugen på en tur till Lilla lagret i deje.

Så klart jag hängde med. Tog med mig lilla Klåfinger också vilket gjorde att besöket blev väldigt billigt för min del. Hade inte ro att titta på allt det fina så jag får göra ett besök snart igen.

Hon hade fått hem så mycket fint som jag vill ha på altanen. Fler ekfat bla.

Julian hade roligt iallfall. Både leka och fika

Carro fyndade krukor