Tråkdöden

Magsjuka i huset igen. Har torkat spyor och tvättat så jag skulle inte bli förvånad om tvättmaskinen flyger i luften snart.

Hela huset känns som en smitthärd och gubbmaken har fått hålla sig hemifrån med den yngsta och kommit hem vid läggdags. Min åttaåring är den drabbade just nu och vi försöker på alla sätt att minimera smittorisken..

Mormor och Julian

Bilder från helgen när all my troubles kändes lite längre bort än i skrivande stund.

Vårkänslor

Har så många projekt i luften varje sommar. Så fort snön lämnat marken spinner huvudet igång. Min kurator tycker jag ska jobba på att hitta min inre broms och lära mig använda den utan att få dåligt samvete. Den har varit icke existerande ganska länge. Jag blir näst intill manisk när jag drar igång något.

I år har kroppen sagt stopp till ganska mycket, fysiskt med diskbråck men framförallt psykiskt. Jag jobbar på att lära mig chilla lite, att säga stopp till mig själv och nej till mina barn ibland, men inte få dåligt samvete för det 😉

Åkte till Blomsterlandet med farmor i förmiddags. Köpte lite klöver och fina doftpelargoner. Ett klotkörsbärsträd åkte det med också. Jag har redan tre men ett fjärde har väl ingen dött av. Det får ni se bild på någon annan dag 😉

Lasange..

..och nya fina kökshanddukar i linne från Ernst Form (Inlägget innehåller reklam 😉 img_20180415_184703_4643262724679588571563.jpg

Hemligheten till en riktigt god lasange är förstås en smarrig långkokad köttfärssås men bechamelsåsen är icke att förglömma. Jag smälter typ 75 g smör och rör ner 1 dl mjöl i, sen runt 5 dl mjölk och en 2.5a med grädde. Det är smöret och grädden som gör den så god. Vitpeppar o rejält med salt. Mums!!

Kattjakten

Idag var det osedvanligt trevligt väder. Julian vägrade gå in när vi kom hem från dagis.

Jag var kissnödig som ett rådjursarsle, men tänkte att jag kunde nog hålla mig en stund. Vad gör man inte för husefriden. Harriett hörde att vi var utanför så hon skrek missbelåtet och attackerade envetet ytterdörren i försök att komma ut. Jag öppnade lite, stoppade in armen och tog ut kattjäveln och hennes sele.

Hade kameran med mig. Med samma gracila rörelser som en dräktig sugga gled jag ner i gruset och intog fotoposition.

-hallå Harriett, titta hit! Mammas lilla snuttigluttipruttsnutt. Kissikissikiss!

I nästa sekund glider grannens ohängda rabattbajsarkatt upp bakom husknuten. Den nakna ondskan förnekar sig sällan när det kommer till krigföring. Hennes tolerans för ”inkräktare” kan jämställas med Hitlers. Det finns nog få saker, som skulle få maran att sova så gott på natten, som vetskapen att hon utrotat hela kattsläktet. Utom sig själv då förstås. Och feta Jonas. Hade Harriett varit utekatt hade gatans katter tveklös blivit fläckvis lika flintskalliga som hon själv. De hade kommit hem till sina ägare, tandlösa och med blåtiror efter minsta överträdelse på ers höghets territorium.

”Jag ska mala dig till köttfärs med mina fucking klor inkräktarkatt”

Den här gången var inget undantag. Rabattbajsaren dyker alltså upp som en plågsam överraskning bakom knuten. Givetvis gör Hariett ett mordiskt utfall o rusar efter Rabattbajsaren. Jag flyger upp ur ”dräktiga suggpositionen” och kastar mig i gruset, lyckas pricka det fladdrande kopplet med mitt knä och fick stopp på den eventuella slakten. Rabattbajsaren försvann snabbare än han kom och något säger mig, att mötet med den hårlösa faran, får honom att tänka två gånger innan han hälsar på igen.

7 åriga sonen kom cyklandes i samma veva och tjatade omedelbart sönder om mat eftersom han hoppat mellanmål på fritids. Fick lyfta in en motsträvig och grinande lillebror för att fixa något att äta. Samtidigt kommer 12 åringen in i köket och tar vid tjatfacklan. Jag behövde tydligen omedelbart besluta vilka majblommor jag ville köpa och tala om hur de skulle sorteras i pärmen. NU ALLTSÅ! HALLÅ MAMMA! Men vad gör man inte för husefriden.

Som en objuden gäst man inte vill öppna dörren för, kom glassbilen på gatan. Den vidriga truddelutten som ger varenda småbarnsförälder hjärtflimmer tjöt i luften. Det här hushållet är inget undantag så följaktligen utspelar sig en av de vanligaste scenarion i svenska hem:

”MAMMMMMMMMAAAAAA!!!!!!! GLASSBILEN! GLASSBILEN!!!!!! JAAAAA! GLASSBILEN!!!!! (Jag hörde den vidriga truddilutten och uppfattade det du sa första gången) VI MÅÅÅSTE köpa glass!! MAAAAAMMMMMMMMAAAAAA! JOOOOOOOOOOOOOOO NUUUUU KOOOOOOM MAAAAAAAMMMA!”

Sen rusar de ut i strumporna innan jag hunnit säga nej en fjärde gång. De står där och ser ut som fattiga hundvalpar, jag ser dem från fönstret. Fan också.. De tigger glass av chauffören. Han sneglar mot vårt hus och vid det här laget står jag som en smygande fis i dörrspringan. Han såg mig. Helvete. Snålmorsan som står och smyger för att se om ungarna får gratis glass. Det är bara att gå ut. Hostar upp 200 riksdaler för ett glasspaket jag kunde köpt för 79 spänn på Coop. Ser glad ut men är bara trött på tjat, pissnödig as hell och vad gör man inte för husefriden? Tvingar ungarna att äta maten jag hetsade in för att laga från första början. Annars blir det ingen glass! Å hör sen.

Den minsta ligisten fick ett frispel givetvis. ”Löppna löppna löppna”, sprang han runt och ylade grinande tillslut, eftersom hans morsa är trög som kola i skallen och inte fattar jota. Han fick ett guldmynt av glassbilsjäveln (som man kunde byta mot en gratis glass nästa gång). Problemet var att han trodde det var en chokladguldpeng, jag fattade ju det tillslut. Han menade att jag skulle öppna den. Mina förklaringar hjälpte föga och det slutade med att jag fick ta en sax och klippa i den där förbajade guldsprayade plastpengen för att överbevisa den lille tyrannen.

Sen fick de glass och jag fick gå och kissa. End of story.